Jag är ur hans bubbla sen länge och jag kan se det för vad det var nu. Jag har levt med en man med en personlighetsstörning. Hela processen från att förstå hur jag hamnade där till den dag jag tog mig ur samt det pågående eftervåldet, är varje dag utmanande fortfarande. Han var ofta oförutsägbar, ofta flyktig i sin karaktär och hans beteende gjorde det omöjligt och svårt att upprätthålla en sund relation med. 

Nu är jag ingen psykolog som kan sätta diagnoser men jag skriver från egna satta “diagnoser”. Det är en stor del av det som hjälpt mig att sätta ihop allt, att förstå. Men även hjälpt mig i att nudda dom värsta farhågor och lärt mig mer om hur hans hjärna och agerande fungerar.

Än idag fast jag inte är kvar i förhållandet kan jag se vad en sak leder till om man gör si eller så. Det är rätt skrämmande, dessa personligheter är fruktansvärt förutsägbara i sina defensiva och omogna taktiker. 

Jag vet inte hur många utredningar och domar jag läst då kvinnor hamnar i skuggan av ett eftervåld efter att dom lämnat. Alla berättelser ÄR likadana, dessa med personlighetsstörning och det dom utsätter en kvinna och deras barn för, som inte lever kvar i deras makt, det är som att läsa om det man själv upplever och upplevt. 

Jag förstår idag att det enda man kan göra är att hålla sig långt borta från sådana personer

Varför lyssnade jag inte på hans vänner? Såhär är det: Har du levt med en man med stora manipulativa egenskaper kan du säkert relatera till om jag säger att han vände deras varning till hans fördel, som med det mesta andra varningstecken. Ofta vände han det till “ja du ser, mina vänner behandlar mig illa, jag sa ju det. Se så synd det är om mig. Du måste ju förstå att dom är så extremt avundsjuka och vill förstöra för mig” 

När man lämnat en sådan relation kommer man dagligen på sig att plussa ihop det ena med det andra från allt som varit varningstecken hela tiden. Det var absolut en normaliseringsprocess av dess like, det bli så tydligt när man lyckats bryta sig lös och fått bearbeta. Hela mitt sunda inte kompass blev utsuddat och manipulerat. Den värsta effekten som tedde sig kroppsligt efter DET, det var ångesten. En fruktansvärd ångest och känsla av förvirring av all, vad som kallas “gaslighting”. 

Jag såg alla varningstecken men ville inte tro på dom, han var så övertygande

Han ville veta allt om mig och jag var så förvånad över hur jag lyckats finna denna man som ville lyssna, och som dessutom tyckte som jag i allt. Vad som egentligen låg bakom denna manöver var att han behövde veta allt om mig för att kunna använda det emot mig. Det fick jag erfara vid senare tillfällen. Och att han tyckte som jag stämde inte heller, det var bara ett sätt att få mig intresserad och indragen i hans fortsatta spel.

Tidigt började han prata om att skaffa ett gemensamt barn. Redan någon vecka in på förhållandet, ville han snabbt visa upp oss på sociala medier och för vänner och familj. Han ville även vid tillfällen radera sina sociala medier, och bad mig göra detsamma. Även giftemål kom extremt snabbt in i diskussionerna. Hans argument var att det skulle vara säkrare för våra bonusbarn, det hade han läst på om sa han. Kommer inte ihåg riktigt varför men. Jag har fortfarande känslan i maggropen, hur jag bollades med känslorna att tycka att han var obehaglig men samtidigt “han var ju så kär” jag borde vara tacksam.

Väldigt snabbt in i relationen vlev jag mer isolerad, jag var oftast hos honom för att hjälpa till

Det kan vara extremt svårt att känna igen varningssignalerna och förstå normaliseringsprocessen som pågår med en sådan personlighet. Det var även väldigt synd om honom då han hade fått gå igenom så mycket svårigheter i sitt liv med tidigare flickvänner och enligt honom gjorde alla honom illa och var psykiskt sjuka, även hans familj och nära vänner kontrollerade honom sa han. 

Han hade även på heltid sina andra barn. Skrek till sin förälder konstant, men fortfarande kunde han tycka att det var okej att ha förälder hemma för att ta hand om tvätt, barn och mat..osv. Men det var även det jobbigt för honom, hans förälder var ju så kontrollerande sa han. Mycket av detta gjorde att jag kände att jag behövde finnas där.

Jag fick ofta höra av hans barn att jag var så lugn och snäll. Att han inte är aggressiv längre sen jag kom in i bilden. De orden har etsat sig fast hårt. Det fanns gånger jag såg aggressionerna, hans ögon, kommer aldrig glömma rädslan man fick. Hans aggressioner gick ut på tidigare flickvänner, barnen och djuren medans vi var ett par. Efter separationen vände han barnen emot mig. Att se på hur en pappa kan nyttja sina egna barn för egen vinning i en slags maktkamp, det är för mig otroligt känslokallt, grymt och något jag än heller inte kan förstå. 

Känslorna av att mista min identitet och kontroll över mitt liv

Att kunna växa som person och i mitt yrke suddades ut fort. Jag hade snabbt kommit in i rollen hans nu mamma inte längre fanns där för. De gånger jag satte ner foten var väldigt obehagliga. Det kunde vara att jag ville hem till mitt egna boende ett tag, för att fokusera på mitt eget exempelvis. Då kom alla manipulativa tekniker oftast som hårdast fram. Han använde mina tidigare djupaste tankar som ett medel för makt.

Det kunde vara allt från: “ja men absolut att du ska fara hem och bara tänka på dig själv, mina barn tar ju sig inte då till skolan men vi löser det här hemma på något sätt, det är bra att du vill fokusera på dig själv och på att utvecklas”

Kan ni som läser förstå taktiken? Detta låter inte elakt för ett öra som inte levt med en person med personlighetsstörning kanske, eller gör det? För min del betydde dessa ord, Du är egoistisk, du lämnar oss i sticket. Bra att du fokuserar på dig själv och vill utvecklas, för de behöver du. Även med kombinationer av indirekt tystnad efter, mimiken, höjer rösten till alla för att påvisa att han nu kommer få det oumbärligt. Och dessutom var det mitt fel.Osv..

Personlighetsstörning: Självisk och med masochistiska tendenser

Han hade ofta svårt att förstå andras känslor. Dessutom hade han inte förmågan att vara empatisk. Inte heller fatta beslut utifrån det större perspektivet och där han kunde se hur andra drabbades av hans beslut. Besluten handlade alltid om att det ska vara till hans fördel. Ofta förvrängdes dessutom alla andras konsekvenser av hans agerande till att vara han som är offer, och dom andra elaka mot honom.

Det var konstant synd om honom, konstant. Han hade ofta orden för det men efter ett tag kunde man se hur orden aldrig överensstämde med hans faktiska agerande, tvärtom. Han var extremt självisk och med masochistiska tendenser. Man kunde långt in i relationen börja tydligt se Dr Jekyll & Mr Hyde beteendet.

Länkar till lite mer läsning:

Destruktiva relationer

Psykisk misshandel & passiv aggressiv

—

Lita på din magkänsla

“Matilda”